Den längsta dagen i mitt nya ett-åriga liv

Nu är det snart ett år sedan jag fick beskedet om min cancer.Har ju varit vinglig ett bra tag och i helgen sa en kamrat att jag skulle kolla buken,för hon menade att jag hade vätska i den. Åkte till akuten i går,tidigt (8.30),behövde inte vänta länge på läkaren.
Han var orolig för att det skulle ha kunnat hänt någonting med levern. Den tar tydligen inte emot vätska om den är skadad. Tankarna började ju mala då. Så var det dags för blodproven ,som skulle till lab. Första försöke: nålen gick igenom ådern. Nytt försök som blev ok. Vänta en timme på svar. Tyvärr hade blodet koagulerat på väg till labbet, så nytt försök. Efter ytterligare en timmes väntan dög inte heller det provet. Men skam den som ger sig. Tredje försöket lyckades! Så efter tre timmars väntan var det dags för nästa station. Dricka kontrastvätska,ca 1 liter, under en timme. Det gav inte så bra utslag, så jag fick det intravenöst också (nytt stick) före röntgen. Sedan upp till akuten igen. Jodå,hade både korsordstidning och bok med mig. Men väntan blev lång.Hade inte fått något i magen sedan halv fyra på morgonen och klockan blev halv-sex innan jag fick äta de obligatoriska limpmackorna med ost på.
Sedan kom läkaren och berättade att allt såg normalt ut. Underbara ord. Så nu ska jag äta vätskedrivande medicin ett tag - och titta på mina numera blåfärgade armar. Fick åka taxi hem. Var hemma 19.30!Lång dags färd blev det - men det slutade ju bra!

Nej

jag kan inte börja jobba denna vecka. Är ganska "bombad" i benen. Fortsätter dock att cykla några ggr om dagen på motionscykeln. Väntar på läkarbesök,men det drar ut på tiden - de är sjuka!

Är väl dags för en liten rapport igen

Egentligen är det inget nytt att orda om. Fortfarande mycket vinglig och ingen ork i benen. Men nu börjar den eländiga isen att försvinna från vägarna så kanske man åtminstone kan försöka att ta sig ut. Något konstigt är det för tillfället i alla fall med min lekamen - men snart är det läkarbesök igen, det kanske löser mysteriet?