Nu har jag fått förhandsbesked

Metastaserna i huvudet har inte vuxit. Det som förmodligen gör att jag vinglar är att en elaking ligger och trycker på lilla hjärnan där balanssinnet finns! Är skönt att veta innan julafton.

God Jul på er alla

Årets trevligaste julklapp

Var på jullunch tillsammans med arbetskamrater. Diskuterade då magens omfång (efter all kortison)med en arbetskamrat. Långbyxorna har svårt att fastna med raka höfter. Sa att jag hade börjat använda livrem men skulle nog också behöva hängslen för att vara på den säkra sidan.
I går kom posten med ett kuvert innehållande röda vackra julhängslen. Så nu kan jag känna mig dubbelt säker när jag är och handlar!

Tack Magdalena

Nyheter

I dag har jag lagt av med kepsarna. Nu gäller ny huvudbonad. Jullunch fredag på jobbet. Premiär. Tyvärr fanns från början blinkande ljus i stjärnorna på luvan - men de slutade fungera efte två intensiva försök. Så jag får klara mig utan dem

Skänninge

ca 3000 invånare, beläget mellan Motala och Mjölby. Ca 2,5 mil hemifrån. Där var vi på pensionärsutflykt. Grannen undrade om vi ville följa med till centrumbiografen i Skänninge! Klockan två på eftermiddagen skulle man visa filmen Svinalängorna. Inte visste jag att de hade en biograf på den orten. Några entusiaster tog hand om den nästan k-märkta salongen. Helt underbart - ingen trängsel, popcorn till salu. Det skall vi göra om. Nästa film blir Änglagård 3 - den skall inte jag se i alla fall.
Hur var då Svinalängorna? Nja - boken var bättre. Här är länken till biografen
http://www.centrumbiografen.org/.

För övrigt väntar jag besked om min yrsel.

Väntan

Nu har jag varit och röntgat huvudet. US har skaffat en modern maskin som inte ser ut som en enda stor tub. Den klarar jag - men att föras in i en strut med hela kroppen går inte. Vilka fobier man kan ha.

Börjar nu åter bli lite mulligare (p gr av ökningen av kortison). Ja, ja rynkorna försvinner ju

För övrigt anser jag fortfarande att vintern skall förbjudas. Det kan inte vara avsikten att vi bara ska se snö och snö och..
Se på denna bild och håll med

Tredje gången gillt

I förrgår ringde läkaren från akuten och gav mig en ny sorts pencillin för armen. Den här gången var färgen lila och man är tvungen att svälja den med ett stort glas vatten, för spricker kapseln i halsen kan man skada matstrupen var förhållningsordern. Peppar, peppar, det har i alla fall gått bra så här långt. Det mesta ordnar sig om man är lydig (fast det gäller kanske inte mig?). Odlingen gav i alla fall till svar att jag skulle ha denna sort. Hoppas det hjälper.

För övrigt är det jobbigt att vänta på ny skiktröntgen. Skulle ju inte vara kul om metastaserna i huvudet vuxit. Men jag är lite misstänksam för tillfället!

Har börjat med "gifttabletterna" igen och kortisonet gör att jag vaknar lite väl tidigt. Men det är världsliga ting!

Ny skiktröntgen

Fick tid redan 8 dec för att göra ny röntgen på huvudet. Idag har vi varit ute och gått trots 8 graders kyla. Var skönt! Mina ben skakar inte så mycket för tillfället, tror det beror på att jag inte äter gifttabletterna för tillfället. Har nämligen fått en dunderkur av penicillin för bölden. Skall börja om med tabletterna nästa vecka. Dagen har bestått av matlagning: gulaschsoppa (stark) och lammfärsbullar. Varför då? Ingen jakt denna helg - 20-40 cm snö och 8-10 grader kallt. Inget väder för hundar! Och inget väder för jägare som står på pass!

Ja -nu är man dränerad också

I går sprack min 6:e böld i armhålan. Till akuten och få dräneringsrör isatt. Mycket ska man vara med om. Har en känsla av att det borde räcka nu för min del. Ökade också dosen från tre till åtta kortisontabletter om dagen Har fått lov om en ny skiktröntgen av huvudet. Vinglar fortfarande. Bakade saffranbiscotti (finns recept på min vanliga sida under fliken recept) åt personalen på lungmedicin. Det är de värda!
För övrigt anser jag att vintern skall förbjudas å det snaraste. Kan inte vara mänskligt att utsättas för detta väder varje år!

I morgon är det fredag

På måndag är det läkardags och röntgen igen. Undrar om de nya dunderpillerna hjälper?
Försöker hålla igång så mycket jag kan, men benen vill inte riktigt hänga med i min takt! Men det fixar sig säkert framöver.Tror aldrig jag hört talas om så många i bekantskapskretsen som lider av cancer - eller kan det vara så att man inte bryr sig så mycket när man själv inte är drabbad? Hoppas att det inte är så!

Vernissage

I dag skall vi åka till staden Vernissage på Galleri blå. Första gången på länge som jag rör mig i Linköpings mitt. Konstnären vi ska titta på heter Emanuel Bernstone. Vill ni ockå se, så gå till denna länk Leonard Bernstones hemsida. Vi tycker det är otroligt vackra bilder.´

Är fortfarande lite vinglig men i övrigt i bra form!

Damfrisör

Nu har jag varit hos frisörskan och det var kul. Förklarade att jag ville ha bort de sista babyhåren som tillhört mitt gamla jag. Inga problem - men si det blev det! Det är inte lätt att använda ett sådant verktyg på mina tester. Hon jagade dem över hela huvudet. Så fort hon fick dem i maskinen så stack dom igen! Nåväl, efter ca en halvtimmes kamp var det över. Funderar nu på om jag inte skall färga den lilla tofs som finns på huvudet blå. Då blir jag ju ännu mer lik Fantomen?

Bra väder

lovar man. Så jag åker till stugan i dag och försöker att vandra lite i skogen. Är nu innne på andra dagen med mina nya piller. Har inte märkt någon biverkning än. Peppar, peppar. Får hoppas att jag slipper ta några motmedciner. Något nytt jag lärt mig? Jo, beställ alltid din medicin innan du åker till det s k apoteket. Onödig resa för de har ju inte medicin på lager numera. Däremot kan du köpa en massa konstiga ansiktslyftande salvor och sockerfritt godis och... Jag blir förbannad bara jag hör ordet apotek nu för tiden.

Coachen

Nu har jag talat med coachen på försäkringskassan. När jag väl hade försökt fått tag på henne några ggr så ringde hon upp. Vi hade ett väldigt trevligt samtal som ledde till intet. Nej förresten, jag skall ringa upp henne när jag är hos läkaren nästa gång.

Är det någon mer där ute som hatar omställningen till vintertid? Klockan är nu enligt den nya tideräkningen 04.00 - enligt min 05.00. Det hänger inte ihop och det brukar ta några veckor innan mitt inbyggda tidsbegrepp ändrar sig. Hur kul är det att vakna kl 03.30 när man i själva verket vet att kl är 04.30?

Ja, nu är det höst på riktigt

och då kan man ju inte gå och styla i en rosa keps. Så nu har jag köpt en pepitarutig keps i samma modell, men lite kraftigare tyg. Förundrar mig över att tunnhåriga män kan gå ute utan huvudbeklädnad. Det blir ju kallt på skallen! Har nu börjat tappa ännu mer hår, men som ersätts av en vit heltäckningsmatta. Jo det går långsamt, men det börjar likna Fantomens åtsittande mössa. Helt ok så länge håret inte blir blått

Dags för en liten rapport

Nu har jag äntligen fått träffa en läkare. Hade med mig en lång lista på frågor till henne. Det som slår mig varje gång jag är på lungmedicin är den totala bristen på stress (i verkligheten är det naturligtvis inte så) men de tar sig tid med mig och verkar inte ha något schema att följa. Röntgen visade inte några nyheter och vi beslutade tillsammans att jag skulle börja bli en pillerknaprare. En tablett om dagen ger i tre fjärdedelar av fallen akneliknande utslag i framför allt ansiktet. Hon skrev ut antibiotika som motvikt. Tabletten ger också magproblem hos en tredjedel. Men hjälper pillret, så är det andra världsliga problem. Har man stått ut med att se ut som en luftballong i ansiktet så kan man väl se ut som en krater i ansiktet ett tag. Fick också höra att tre av mina metastaser i huvudet var borta.

Nä, nu är det slut på sjukdomsbeskrivingen. Skall åka bort en sväng i helgen, så jag väntar nog med tabletterna tills jag kommer hem.
PS skall idag försöka ringa min "coach" på försäkringskassan. Återkommer.....

Bättre vingla i skogen...

...än inte alls! Det är mitt nya ordspråk. Hemma har bönderna tagit ner nästan all skog och lämnat ris och det blir svårt att gå då. I stugan har vi skog kvar och nu har jag börjat gå själv (medförande mobil och jaktradio) Skönt att vara själv i skogen igen. Det blir lite vingligt emellanåt - men vad gör det. Finns det bara en stubbei närheten så tror jag att jag kan resa mig - om inte får jag väl använda högre makter - dvs kommunikationsradion

Recept här?

Ja, det är väl inte så vanligt att ni får ett recept på äppelkaka på en sida om sjukdom.
I förrgår var jag och hälsade på mina arbetskamrater och hade då med mig en lättbakad äppelkaka som tydligen uppskattades. Så här gör man

Smöra och bröa en kakform. Lägg klyftade, skalade äppelbitar tätt i botten. In i ugnen ca 15 min 200 grader. Rör 100 gr smöroch 1 dl sockker. Rör ner 3 äggulor (en i taget)plus saft och skal av en halv citron. Mixa 100gr sötmandel och vänd också ner i smeten. därefter vispas de tre äggvitorna till hårt skum och blandas i.Klicka smeten på äpplena och in i ugnen ca 20-30 min. Bra va! Lätt som en plätt!

För övrigt går dagarna och nu väntar jag bara på att det skall bli måndag den 25 för då är det läkarbesök. Var en trevlig kallelse jag fick. Så här stod det ungefär:

Det vore bra om du kunde gå till vårdcentralen den 19 och ta prover,så att vi har dem till besöket. Kunde du kanske komma en halvtimme före utsatt tid den 25 så att vi kan lungröntga dig ?Visst var det ett trevligt sätt att uttrycka sig på.

Igår hände det som jag väntat på. Min alldeles egna "coach" från försäkringskassan ringde. Jag kan säga så här mycket, hon fick nästan inte en syl i vädret. Däremot berättade jag mycket om framstegen för henna. Vi kom överens om att jag skulle kontakta henne efter läkarbesöket. Fortsättning följer...Alla vet ju att så fort man hör ordet försäkringskassa blir man misstänksam.

Det är lite konstigt

när jag var under behandlingen med strålning och cellgifter, sov jag gott och var nästan aldrig särskilt nere - men nu när jag har fått ett halvt positivt besked så kommer tankarna. Varje gång jag tar snedsteg funderar jag på om metastaserna i huvudet är på väg igen? Visst är det konstigt, men kanske reaktionen kommer på detta sätt?

Ja, mycket skall man vara med om...

Eftersom jag tar sprutor varje dag (mot proppar) som innehåller waran, så blöder jag mycket lätt. Slog i benet utanför kamratens hus och blodet kom. Inga plåster! Tur att vi fortfarande har affär i Vikingstad. Vi var nämligen på väg till Linköping. Thord kom med ett paket plåster och jag satte ett på blödningen. Tyckte det var konstigt att plåstret hade blå kant på ena sidan. När jag hade bytt plåster några ggr upptäckte jag en bruksanvisning i kartongen - håll i den blå sidan och dra av!
Helt fantastiskt att man ska behöva ha hjälp när man ska sätta på ett plåster. eller är jag för gammal? Medges att jag tyckte det såg en aning fånigt ut med ett blått parti på benet. Tur var väl att jag inte skulle på en finare fest med färg på kläder som absolut inte skulle matcha plåstrets färg. Ha ha.

Sista och första

I morgon bär det av till stugan. Det är sista gången för i år som vi kan lägga kräftburarna. Om vädret inte blir för kallt så går det ju att lägga nät - och då kan jag ro.
På fredag får hundarna vara lösa och jaga för första gången sedan februari. Konditionen efter den varma sommaren är väl liksom min inte på topp, så de sover säkert ovaggade den natten.
Själv kan jag ju ännu inte hålla i en bössa och tror att det också blir för jobbigt att vara hundförare, så jag får väl förlika mig med att hälsa på jägarna och kanske leka husmor vid lunchdags. Hur kul är det på en skala från 1-10? Men jägarna tycker säkert att det blir bra.

Oj

vad jag älskar sådana här kommentarer med uppmuntrande tillrop. Men jag är sjuk fortfarande och det kommer jag nog att förbli, för lungtumören går ju inte att operera. Men håller han (jag kallar den för honom) sig på plats så ska jag nog se till att huvudet klarnar helt och hållet!

Nu bär det iväg till stugan för kräftfiske och svampsafari i morgon förmiddag under förutsättning att vår katt Simon behagar komma. Han har alltid en förmåga att försvinna lagom tills vi ska åka de sex milen till stugan med katter, hundar, packning... och då får vi vänta.

Tack alla som stöttar mig.

Förhandsbesked

av min läkare. Skiktröntgen visade att metastaserna i huvudet har minskat betydligt och några var helt försvunna. Tumören i lungan är oförändrad och lymfkörtlarna mellan lungorna har minskat något.

Det känns mycket skönt att det inte har gått åt andra hållet. Nu väntar jag på fortsättningen. Skall träffa henne inom en månad.

Kanske kan jag börja jobba igen innan de utförsäkrar mig?

I natt är det svårt att sova

Nu spelar vi i samma division som Danmark och Holland! (+ några länder till). Hur trevligt är det med ett tjugotal rasister i riksdagen? Man skäms som invandrad svensk.

Vi har varit nere i stugan några dagar igen. Känner att jag använder mina förtvinade muskler mer där än hemma.Och utvecklingen går framåt! Trappstegen tas numera med båda fötterna, lite långsamt upp, men snabbt ner. Den här helgen var vi bara ute en gång på sjön. Det blåste för mycket för att jag skulle ro. Sjön suger, det kan jag lätt instämma i.

För övrigt har det varit lite svampplockning (ramlade bara en gång!), besök på gårdsbutik och god mat. Blir trött naturligtvis, men tror samtidigt att det är bra med aktiviteter. Sover ju några ggr per dag fortfarande.

Nu väntar jag bara på läkartid för utvärdering av plåtarna. Känns mer och mer pirrigt.

Shopping

Dvs mataffären. Ordningen är följande. Vi tar en vagn (då kan jag stödja mig på den). Jag plockar upp varorna och Thord plockar ner dem i kassar.

Står vid bandet, då den gamla damen någonstans mellan 80 och 100 år, börjar hjälpa mig att plock upp!

Det kallar jag för service eller såg jag tröttare ut än vad hon gjorde ?????

Två dagar kvar

På onsdag skall jag in och skiktröntga huvud, lungor och buk. På något sätt känns det definitivt. Hur mår jag? Har det stoppat upp, eller ... Jag är ju inte någon som oroar mig i förtid, men lite läskigt är det. Sedan är det ju också det här att man får vänta ytterligare några veckor innan man kommer till samtal med läkaren. Men skit samma, vi har varit i stugan några dagar och fiskat kräftor - men en natt hade någon varit där och vittjat 20 av våra burar. De hade inte ens dragit igen blixtlåsen på burarna. Hur kul var det på en skala från 1-10, tror ni?

För övrigt sover jag middag igen och vinglar lite på benen, men övar flitigt ( får väl tillstå - ibland)

Det är inte sant

I går var jag vaken från fyra på morgonen till ca 10 på kvällen utan att sova middag under dagen. Detta har inte hänt sedan jag blev sjuk. Otroligt.

Vi har haft semester några dagar

Har varit i stugan och fångat lite kräftor.Kan numera "nästan" ta mig upp ur båten själv! Inte dåligt. Enhandsfattning räcker. Har också tillsammans med mina gåstavar gett mig ut i skogen. Massor av svamp. Första dagen trillade jag bara två ggr men sedan har det gått bra. Ja, jag gick ju inte särskilt djupt in i skogarna - men i alla fall är jag lycklig över att jag kan komma ut lite. Kortisontabletterna har blivit färre, är nere på 4 om dagen och nästa vecka skall jag prova 3. Underbart! Mådde lite illa igår men tänker - vad skönt att slippa vara illamående hela tiden, som vissa är! Tänka positivt - då går allt bättre!

Bakluckeloppis

I går var vi Vikingstad på bakluckeloppis.Har aldrig varit på en sådan - men har man skräp så stuvar man in det i en bil och väntar på att någon skall köpa. Det gjorde de också. Vi sålde för 800 kronor! Bland sakerna fanns en stol som också skulle säljas - men den beslagtog jag själv!

Sedan åkte jag hem och mådde illa några timmar.Man kanske ska ta det lite lugnare?

I går fick jag cytostatika

I natt är jag säker på att f d Sveriges starkaste man var och hälsade på. Magnus bor ju i Östergötland, så det lutar åt det. Annars kan det ha varit en Boa Constrictor från Kolmården. Någon har nämligen kramat mina revben ganska hårt. Katten som ligger i min säng om natten kan det ju inte vara, för hon har inte så stor radie. Mystiskt är det i alla fall!

Ja det där med mört ....

Efter blodtransfusionen kände jag mig i stället som en slamkrypare. Var inte ett dugg piggare i helgen

Pigg som en mört?

Åter hemma efter sex timmar på sjukhuset. Sedvanlig röntgen. Träffa läkaren som inte tycker jag skall få några cellgifter idag. Dels p gr av atat jag äter antibiotika (fick tio dagars nytt recept) dels för att mina blodvärden hade sjunkit - men då kom hon med en överraskning. Jag skulle få blod. Två påsar, som droppade i två timmar. Jag undrar hur det får plats? Och läkaren lovade att efter detta skulle jag bli pigg som en mört. Jo, jag ser ju hur pigga de är när vi försöker få ut dem ur mjärden. Skutt hit och skutt dit!
Nästa vecka blir det gift i stället, undrar hur de blandar sig. I morgon blir det stugan och litet uppehåll här. trevlig helg

Har varit mycket ett tag och mer blir det

Kom hem i måndags efter en intensiv helg i Åtvidaberg. Besök från Blekinge, syster, hennes dotter och dotterdotter. Fick alltså hjälp med kräftfiske, var på div gårdsbutiker och sov nästan hela måndagen.

Ja du Barbro - grisar gillar svamp och är det inte avverkning så är det grisar. Trist. Skickade ut syrran och co skogen, men det är ju inte lätt att hitta ställena trots min eminenta förklaring när man inte varit i de skogarna förr. Själv stod jag vid vägkanten och försökte med hög stämma lotsa dem rätt.

Har man som jag bott i skogen under svampsäsongerna - så kan jag utan överdrift säga att det är tortyr att inte kunna vara där

Idag är det dags för en ny behandling - tror jag. Har ätit penicillin i 9 dagar nu för en infektion i armhålan. Så detär inte säkert det blir någon behandling. Men jag återkommer

Glömde

tala om att vi fick 14 kg kräftor på fyra dagar (jo då vi har lång fiskesträcka). På en del ställen var det dålig utdelning på andra bra. De var stora och goda.

4 augusti

kl 04.00 tog de vita över de svarta demonerna. Konstigt nog var det samma dag som kräftpremiären var. Härligt, jag kunde följa med ut på sjön och ro. Har fått lite muskler tillbaka. Känns skönt. Benen är fortfarande som spagettiklumpar - men jag jobbar på det.

de första två dagarna av kräftfiske var ganska besvärliga. Ner i båten var inget probelm att komma - men upp! Lade fören under bryggan så att det skulle bli lite stadigare, fick krypa upp, rulla halvvägs och försöka få ena knät i bryggan och så reste Thord mig. Även om jag inte väger så mycket så blir det tungt. Den 6 aug kl 03.00 kom jag på en geniall lösning. Lilla blåa pallen! Den kunde jag ju sitta på. Då blev det inte så tungt för Thord. Det funkade! Så vad gör man utan sin blåa pall och rosa keps?
Skönt var det att i alla fall få jobba lite med kroppen under några dagar - men det kanske man inte får avslöja...försäkringskassan?

Nu

har jag blivit med motionscykel. Blocket är bra ibland. Har idag cyklat 200 m, 200m, 300 m. Sedan tog det stopp. Men skam den som ger sig. Kanske jag får upp flåset något i benen

Det blir inte alltid som man tänkt sig

Åkte ner till stugan dagen efter cellgiftsbehandlingen. Hade med "barnflicka" till hundarna. Vi skulle åka på bondens marknad på lördag och förbereda inför kräftfisket. Totalbombad. Sov ca 20 timmar om dygnet fr o m torsdag natt t o m i natt. Ont i magen. Varig i ögonen, munsår, helt utslagen. Hemfärd i går i stället. Nu är kl 4.00 på söndagsmorgonen och magvärken har gått över. Peppar, peppar. Hoppas det går över nu. Nu är jag på jakt efter en motionscykel, så att jag kan få lite kraft kvar i benen.

Barbro, du pratar hela tiden om hallonsaft. I torsdags morse mådde jag väldigt illa och fick något i näsan som påminde om skarp hallonsaft. Åt visserligen några "hallonbåtar" på kvällen innan (har blivit fruktansvärt godissugen) men visst är det lustigt.!
Nu tänker vi framåt. Kräftpremiär på onsdag. Och i morgon får jag minska mitt kortison med två tabletter om dagen - de' ni!

Kortisonknapraren

I går var jag inne för en ny behandling. Sköterskan som stack mig, var så duktig så att jag troligen slipper ett nytt stort blåmärke i armen. Det tackar vi för. Träffade överläkaren som gav mig tillåtelse att trappa ner på kortisonkuren. Tänk - om några veckor så slipper man kanske se ut som en gummiboll i ansiktet och magens omfång kanske blir nästan normal. Du goda tanke!

Hon kunde inte heller se att tumörerna hade spridit sig - men peppar, peppar man får vänta på domen efter nästa behandling då skiktröntgen skall tas.

Före behandingen var jag ganska deppad. Benen är som spagetti, svårt att gå, ingen kondition m m. Men det ska vi fixa med hjälp av sjukgymnast.
Nu är det bara några dagar kvar tills kräftpremiären, då skal jag ro så att åtminstone armarna får lite motstånd. Vi hörs!

Kunskapskanalen

Det är en kanal som jag ibland tittar på. Zappade lite med fjärrkontrollen igår och vad var på tapeten? Jo en talk-show om cancer. Sån't tittar man inte kanske inte på om man är frisk men för mig blev det alltså riktigt intressant. Reportern ville veta hur allt gick till så hon åkte till Karolinska för att få en inblick. Hon fick se strålningsapparaterna och cellgiftsbehandlingsrummet. Ett kalt rum, med säng och dropp. Då tänker jag på Linköping. När jag var inne på min första strålbehandling för huvudet, så tog personalen ett kort på mig. Varför? För att de skulle känna igen mig. Sedan hämtade de mig varje gång i väntrummet med tilltalsnamn. En mycket "välkomnande" gest. Cellgiftsbehandlingen sker i ett "kollektivt rum". Kaffe, kakor, massor av veckotidningar och rätt så sköna fotöljer. Man kan prata med sina olycksbröder om man vill. Behandlingen tar ca 30 min och då tycker jag i alla fall att tiden går fortare.
Skillnad på ställe?

Reklam-TV

I går såg jag åter igen ett av dessa fantastiska reklaminslag. Det handlade om en Frisör-guru från Frankrike som nu släpper sitt egna, hemliga recept på shampoo till "gemene man". Det ger ett skinande blankt, tjockt hår.
Undrar om man skulle prova det? Sedan kunde man ju också stämma honom för falsk marknadsföring ....

Ja, så var det då di' små liven

Skulle hjälpa Thord att mata valparna. Står framför skålarna i shorts. Valparna klänger naturligtvis på benen. Känner något varmt och det forsar blod ur rivmärkena. Så kan det bli när man tar sprutor mot proppar! Fram med bandage. Snart ser man ut som en mumie. Men det är världsliga ting, eller....

Skriv gärna till mig

Man behöver inte skapa sig ett inloggningsnamn utan kan vara anonym. Skriv i stället ditt namn i textrutan så kommer det med! Ha det bra så länge.
Idag skall jag iväg och ta nya prover som leder till nya blåmärken ...

Det är svårt

när man inte har kontroll över sin egen kropp. Efter andra behandlingen tycker jag benen bär allt sämre. Det är svårt att gå uppför trappor. Men armarna är i behåll även om de också börjar ta stryk. Var ute och rodde i helgen igen. Känns jättebra att åtminstone kunna göra något. Jo, man kan skicka mig med enklare bud - men jag vill ut och gå!!

Mat

Nu har jag alltså kommit till det stadiet då maten växer i munnen. I den förträffliga lilla broschyren om cancer som jag fick, står det ungefär så här. Skit i den maten och ät något som du verkligen gillar.
Iväg till affären och köpte kammusslor, räkor, tigerräkor (ekologiska naturligtvis). Kostade naturligtvis massor - men gott blev det. Dagen efter Crepes med Creme Fraiche och räkor. Sedan ugnsbakad gädda med pepparrotssås. Undrar när gälarna skall växa ut? OK, idag blev det omelett med kassler till lunch - det gick också ner

Tack snälla Barbro för att du ger mig mod

Skönt att höra att du gått igenom samma sak och visar på att mina "krämpor" inte är unika. I helgen har vi i alla fall varit nere i stugan och det blåste i och för sig på sjön, men jag tänkte - kommer jag bara ner i båten (det var ett äventyr) så skulle jag ro ett tag, och det gjorde jag. Ca 500 m fick armarna jobba - härligt! Belöningen blev stekt aborrefilé dagen efter. Och det var inte fy skam!

För övrigt tar värmen knäcken på en. I dag 34 grader i skuggan.

Klippkort på magen

Sommartider, sommartider. Lång väntan på läkaren inför cytostatbehandlingen. Visar mitt svullna ben. Iväg till ultraljud, naturligtvis proppar men som tur är ytliga. Nu måste jag själv sticka mig i magen varje dag i en lång tid framåt. Tror ni att man blir gul och blå. Självklart, intressant nyansering i den delen av kroppen!

Börjar känna mig lite gråtmild

och det är ju inte så vanligt. När det kommer besök måste jag ju förklara för dem vad som är på G. Annars kan man ju undra vad det är för tant med rosa keps och stödstrumpa på vänster ben som står i dörröppningen!

Hår är världsligt!

När jag strålade huvudet tyckte jag det var konstigt att jag inte tappade håret. Sköterskorna sa lugn - det gör du efter sista behandligen. Och mycket riktigt, dagen efter började det falla. Sedan tilltog det vid cellgiftsbehandlingen. Men min kamrat Christina och jag hade redan förberett. Vi åkte till Åhlens och köpte en rosa keps. den följer mig nu. det är inte så lätt att få tag på kepsar utan bygel - men vi lyckades. Har fotfarande kvar lite hår. Och som sagt det kommer nya strån.

Vichyvatten

Har fått beläggingar i munnen av all kortison. Får medicin som jag ska gurgla med. Monika, min vän sjuksköterskan och domaren, tipsade mig om att köpa Vichyvatten och skölja några ggr per dag. Finns det? Jo på flaska - och det hjälpte bra efter

Nu har det gått snart tre veckor

och dags för en ny behandling i övermorgon. Hur har det då varit? Jo det kunde varit bättre kan jag ju säga.

Har fortfarande en fruktansvärd tinnitus, men är inte särskilt snurrig i huvudet. Däremot har jag "sockerdricka" i benen. Jag som kanske gått 2-3 mi i veckan har svårt att gå uppför trappor och får se mig för nerför. Hade samma symptom när jag fick TBE:n så hoppas de går över. Det är inte kul att vara beroende hela tiden - men skam den som ger sig!

Så blev det dags

med cytostatiken eller cellgifter i folks vanliga mun. I väg till universitetsjukhuset, in i behandlingsrummmet, som består av en massa stationer. Där sitter vi några stycken med var sitt dropp. Kaffe finns, veckotidningar finns, själv har jag med mig Unni Lundells senaste deckare och en hög med korsordstidingar. Behandlingen tog ca 1 timme och vi som var där hade trevliga samtal.

Efteråt fick jag en mapp som förklarade biverkningar, gav tel nr till avdelningen, kurator m m. Helt suveränt!

Fick förebyggande medicin för att inte må illa. Det gjorde jag inte.

Som en gummiboll

Som en gummiboll kommer du tillbaks till mig sjöng MA Numminen en gång i tiden.

Varje morgon när jag vaknar kommer bollen flygande. Det är inte så kul att se sig själv som en gummiboll i spegeln varje morgon när man varit en liten skrynklig typ. Kortisonen påverkar mitt ansikte och jag känner inte riktigt igen det. Men som någon sa, man behöver ju inte använda botox för att få ett slätt ansikte - det går lika bra med kortison

Strålande huvud

Eftersom mina metastaser var många bestädmes att hela huvud skulle strålas så där en tio ggr. Fick hem en mycket intstruktiv broschyr som berättade precis hur det skulle gå till. Man gör en liten ansiktsmask i nät för att skydda den yttre huden från skador. Det tog några minuter. Sedan fotograferade man mig så att personalen direkt skulle känna igen mig när de hämtade mig i väntrummet. Fantastisk perssonal och det längsta jag satt i väntrummet var ca 3 min! Behandlingen tog heller inte längre tid och den var inte smärtsam på något vis.

Tänkte berätta

lite om hur jag mår och hur det fortskrider för mig. Jag är jätteglad för kommentarer och glada tillrop!

Blir kanske inte så mycket i sommar för vi åker ju ner till vår stuga då och då. Det är 2010 men överallt finns inte internet att tillgå

Har ni...?

- tagit bort en myom vid ca 40 års ålder som vägde 2kg? Efter det fick jag en riktigt bra "festblåsa"
- efter 7 år utan att kunna lyfta höger arm över huvudet äntligen bestämma sig för att opereras för Artros - och bli så åteställd som bara är möjligt.
- efter yttligare ett år göra om operationen p gr av ett fall. Den operation gick lika bra.

- efter några år med diskbrock i nacken, operera in en skruv. Fantastiskt resultat!

- efter fästingbett, få TBE men överlever och börjar jobba igen

- och nu har jag fått lungcancer, något som var svårt att upptäcka då min lungkapacitet trots rökning var på topp.