tisdag 22 februari 2011

Den längsta dagen i mitt nya ett-åriga liv

Nu är det snart ett år sedan jag fick beskedet om min cancer.Har ju varit vinglig ett bra tag och i helgen sa en kamrat att jag skulle kolla buken,för hon menade att jag hade vätska i den. Åkte till akuten i går,tidigt (8.30),behövde inte vänta länge på läkaren.
Han var orolig för att det skulle ha kunnat hänt någonting med levern. Den tar tydligen inte emot vätska om den är skadad. Tankarna började ju mala då. Så var det dags för blodproven ,som skulle till lab. Första försöke: nålen gick igenom ådern. Nytt försök som blev ok. Vänta en timme på svar. Tyvärr hade blodet koagulerat på väg till labbet, så nytt försök. Efter ytterligare en timmes väntan dög inte heller det provet. Men skam den som ger sig. Tredje försöket lyckades! Så efter tre timmars väntan var det dags för nästa station. Dricka kontrastvätska,ca 1 liter, under en timme. Det gav inte så bra utslag, så jag fick det intravenöst också (nytt stick) före röntgen. Sedan upp till akuten igen. Jodå,hade både korsordstidning och bok med mig. Men väntan blev lång.Hade inte fått något i magen sedan halv fyra på morgonen och klockan blev halv-sex innan jag fick äta de obligatoriska limpmackorna med ost på.
Sedan kom läkaren och berättade att allt såg normalt ut. Underbara ord. Så nu ska jag äta vätskedrivande medicin ett tag - och titta på mina numera blåfärgade armar. Fick åka taxi hem. Var hemma 19.30!Lång dags färd blev det - men det slutade ju bra!

2 kommentarer:

  1. Du är fantastisk som håller modet uppe, trots hemskheterna! Här håller vi alla tassar vi har, för att du även framöver ska få höra att "allt ser normalt ut" - vackrare ord finns väl knappt ;-)
    Gruffa/matte

    SvaraRadera
  2. Oj Ulla höll andan när jag läste.. Tack o lov att du fick så fina ord när dagens prövningar var till ända. Stackare med alla stick..(jag har oxå blivit så svårstucken. Men jag hade ju en portachat inopererad.. men jag fick ju behandlingar cellgifter o så Herceptinet, totalt i 1,5 år..så jag är så tacksam att jag hade min lilla portachath.) Ja vilken pärsdag! Styrkekramar från paddan Barbro

    SvaraRadera