Motionera mera - åk till IKEA

I går var det äntligen dags att köpa ny pepparkvarn. Vis som jag är gick jag genom kassorna i stället för den vanliga ingången. Jag visste ju ungefär var de fanns. Dit var det väl ok - men sedan skulle man ju ut igen. Stora skyltar med orden genväg till kassorna. Men de genvägarna blev senvägar, de ledde via en massa nya stråk. Förstår inte varför IKEA inte har GPS som service?
Nåväl, motionscykeln fick vara när jag kom hem.

Tillbringar dagarna vinglande hit och dit. Får se om det går att börja arbeta i slutet av februari?

Hur skulle man klara sig utan en karl?

Ja, det har jag ju inte sagt så ofta. Bra kvinna reder sig själv.

Att bo på landet utan möjlighet att köra bil, inte kunna inhandla det nödvändigaste, skulle aldrig gå om man inte var två. Thord får skjutsa mig hit och dit, till vårdcentralen, mataffären...ja, överallt. Städning är inte att tänka på, efter att ha torkat köksgolvet får jag vila ett tag. Däremot att laga mat det är jag fortfarande bra på.

Nä, sälja huset hade man nog fått gjort och fått sälja eller ge bort alla djuren. Huvaligen!

Jobbar stenhårt på att vända dygnet

men det är inte så lätt. I natt eller vad man nu ska kalla det blev klockan bara ett. Men igår sov jag faktiskt till tre. Fantastiskt. Håller på att trappa ner på kortisonen och hoppas att det hjälper till att förlänga dygnet. För övrigt är det snurr i huvudet och mycket tinnitus för tillfället. Men det är smäller man få ta. Inte har man kommit ut på någon promenad heller. Fortfarande isgata trots plusgrader. Men räknar, naturligtvis positiv som man är, att i dag så....

Läkarbesök

Sköterskorna ville gå hem, men fick stanna tills läkaren och jag pratat färdigt. Fantastisk vård och omsorg är det på lungmedicin i Linköping. Vad som avhandlades? Jo i första hand min vinglighet. De tror att balanssinnet i lilla hjärnan är lite skadad av metastasen (elakingen). Har kommit fram till att det kan jag ju leva med. Skall nu försöka få lite muskler på benen igen så att jag kan börja arbeta halvtid från slutet av februari. Inga tumörer eller metastaser har vuxit. När jag kommer till jobbet igen så får jag väl ha en sådan här skylt runt halsen eller skall det stå något annat på den? Och så ska jag försöka vända på dygnet igen. Är kortisonets fel att jag kliver upp mitt i natten. Det är svårt att jobba nattskift på ett bibliotek.

Tips

Spring aldrig i fyrtio centimeter snö, när du är ensam hemma, efter en valp som halv tre på på morgonen tyckte att hon behövde gå ut. När hon var färdig gick hon inte in, utan fortsatte mot grannen där hon vrålskällde utanför deras sovrumsfönster Jag tog med mig ficklampa och försökte hämta hem henne. Det tog ett tag - och är man vinglig som jag, är det lätt att ramla, vilket jag gjorde tre ggr. Sista gången fick jag krypa fram till sågbocken för att komma upp. Nu har jag haft träningsvärk i tre dagar Så tipset är: skit i hunden låt grannarna vakna!

På måndag är det dags för läkarbesök - undrar vad de ska göra åt mitt snurr?