Kortisonknapraren

I går var jag inne för en ny behandling. Sköterskan som stack mig, var så duktig så att jag troligen slipper ett nytt stort blåmärke i armen. Det tackar vi för. Träffade överläkaren som gav mig tillåtelse att trappa ner på kortisonkuren. Tänk - om några veckor så slipper man kanske se ut som en gummiboll i ansiktet och magens omfång kanske blir nästan normal. Du goda tanke!

Hon kunde inte heller se att tumörerna hade spridit sig - men peppar, peppar man får vänta på domen efter nästa behandling då skiktröntgen skall tas.

Före behandingen var jag ganska deppad. Benen är som spagetti, svårt att gå, ingen kondition m m. Men det ska vi fixa med hjälp av sjukgymnast.
Nu är det bara några dagar kvar tills kräftpremiären, då skal jag ro så att åtminstone armarna får lite motstånd. Vi hörs!

Kunskapskanalen

Det är en kanal som jag ibland tittar på. Zappade lite med fjärrkontrollen igår och vad var på tapeten? Jo en talk-show om cancer. Sån't tittar man inte kanske inte på om man är frisk men för mig blev det alltså riktigt intressant. Reportern ville veta hur allt gick till så hon åkte till Karolinska för att få en inblick. Hon fick se strålningsapparaterna och cellgiftsbehandlingsrummet. Ett kalt rum, med säng och dropp. Då tänker jag på Linköping. När jag var inne på min första strålbehandling för huvudet, så tog personalen ett kort på mig. Varför? För att de skulle känna igen mig. Sedan hämtade de mig varje gång i väntrummet med tilltalsnamn. En mycket "välkomnande" gest. Cellgiftsbehandlingen sker i ett "kollektivt rum". Kaffe, kakor, massor av veckotidningar och rätt så sköna fotöljer. Man kan prata med sina olycksbröder om man vill. Behandlingen tar ca 30 min och då tycker jag i alla fall att tiden går fortare.
Skillnad på ställe?

Reklam-TV

I går såg jag åter igen ett av dessa fantastiska reklaminslag. Det handlade om en Frisör-guru från Frankrike som nu släpper sitt egna, hemliga recept på shampoo till "gemene man". Det ger ett skinande blankt, tjockt hår.
Undrar om man skulle prova det? Sedan kunde man ju också stämma honom för falsk marknadsföring ....

Ja, så var det då di' små liven

Skulle hjälpa Thord att mata valparna. Står framför skålarna i shorts. Valparna klänger naturligtvis på benen. Känner något varmt och det forsar blod ur rivmärkena. Så kan det bli när man tar sprutor mot proppar! Fram med bandage. Snart ser man ut som en mumie. Men det är världsliga ting, eller....

Skriv gärna till mig

Man behöver inte skapa sig ett inloggningsnamn utan kan vara anonym. Skriv i stället ditt namn i textrutan så kommer det med! Ha det bra så länge.
Idag skall jag iväg och ta nya prover som leder till nya blåmärken ...

Det är svårt

när man inte har kontroll över sin egen kropp. Efter andra behandlingen tycker jag benen bär allt sämre. Det är svårt att gå uppför trappor. Men armarna är i behåll även om de också börjar ta stryk. Var ute och rodde i helgen igen. Känns jättebra att åtminstone kunna göra något. Jo, man kan skicka mig med enklare bud - men jag vill ut och gå!!

Mat

Nu har jag alltså kommit till det stadiet då maten växer i munnen. I den förträffliga lilla broschyren om cancer som jag fick, står det ungefär så här. Skit i den maten och ät något som du verkligen gillar.
Iväg till affären och köpte kammusslor, räkor, tigerräkor (ekologiska naturligtvis). Kostade naturligtvis massor - men gott blev det. Dagen efter Crepes med Creme Fraiche och räkor. Sedan ugnsbakad gädda med pepparrotssås. Undrar när gälarna skall växa ut? OK, idag blev det omelett med kassler till lunch - det gick också ner

Tack snälla Barbro för att du ger mig mod

Skönt att höra att du gått igenom samma sak och visar på att mina "krämpor" inte är unika. I helgen har vi i alla fall varit nere i stugan och det blåste i och för sig på sjön, men jag tänkte - kommer jag bara ner i båten (det var ett äventyr) så skulle jag ro ett tag, och det gjorde jag. Ca 500 m fick armarna jobba - härligt! Belöningen blev stekt aborrefilé dagen efter. Och det var inte fy skam!

För övrigt tar värmen knäcken på en. I dag 34 grader i skuggan.

Klippkort på magen

Sommartider, sommartider. Lång väntan på läkaren inför cytostatbehandlingen. Visar mitt svullna ben. Iväg till ultraljud, naturligtvis proppar men som tur är ytliga. Nu måste jag själv sticka mig i magen varje dag i en lång tid framåt. Tror ni att man blir gul och blå. Självklart, intressant nyansering i den delen av kroppen!

Börjar känna mig lite gråtmild

och det är ju inte så vanligt. När det kommer besök måste jag ju förklara för dem vad som är på G. Annars kan man ju undra vad det är för tant med rosa keps och stödstrumpa på vänster ben som står i dörröppningen!

Hår är världsligt!

När jag strålade huvudet tyckte jag det var konstigt att jag inte tappade håret. Sköterskorna sa lugn - det gör du efter sista behandligen. Och mycket riktigt, dagen efter började det falla. Sedan tilltog det vid cellgiftsbehandlingen. Men min kamrat Christina och jag hade redan förberett. Vi åkte till Åhlens och köpte en rosa keps. den följer mig nu. det är inte så lätt att få tag på kepsar utan bygel - men vi lyckades. Har fotfarande kvar lite hår. Och som sagt det kommer nya strån.

Vichyvatten

Har fått beläggingar i munnen av all kortison. Får medicin som jag ska gurgla med. Monika, min vän sjuksköterskan och domaren, tipsade mig om att köpa Vichyvatten och skölja några ggr per dag. Finns det? Jo på flaska - och det hjälpte bra efter

Nu har det gått snart tre veckor

och dags för en ny behandling i övermorgon. Hur har det då varit? Jo det kunde varit bättre kan jag ju säga.

Har fortfarande en fruktansvärd tinnitus, men är inte särskilt snurrig i huvudet. Däremot har jag "sockerdricka" i benen. Jag som kanske gått 2-3 mi i veckan har svårt att gå uppför trappor och får se mig för nerför. Hade samma symptom när jag fick TBE:n så hoppas de går över. Det är inte kul att vara beroende hela tiden - men skam den som ger sig!

Så blev det dags

med cytostatiken eller cellgifter i folks vanliga mun. I väg till universitetsjukhuset, in i behandlingsrummmet, som består av en massa stationer. Där sitter vi några stycken med var sitt dropp. Kaffe finns, veckotidningar finns, själv har jag med mig Unni Lundells senaste deckare och en hög med korsordstidingar. Behandlingen tog ca 1 timme och vi som var där hade trevliga samtal.

Efteråt fick jag en mapp som förklarade biverkningar, gav tel nr till avdelningen, kurator m m. Helt suveränt!

Fick förebyggande medicin för att inte må illa. Det gjorde jag inte.

Som en gummiboll

Som en gummiboll kommer du tillbaks till mig sjöng MA Numminen en gång i tiden.

Varje morgon när jag vaknar kommer bollen flygande. Det är inte så kul att se sig själv som en gummiboll i spegeln varje morgon när man varit en liten skrynklig typ. Kortisonen påverkar mitt ansikte och jag känner inte riktigt igen det. Men som någon sa, man behöver ju inte använda botox för att få ett slätt ansikte - det går lika bra med kortison

Strålande huvud

Eftersom mina metastaser var många bestädmes att hela huvud skulle strålas så där en tio ggr. Fick hem en mycket intstruktiv broschyr som berättade precis hur det skulle gå till. Man gör en liten ansiktsmask i nät för att skydda den yttre huden från skador. Det tog några minuter. Sedan fotograferade man mig så att personalen direkt skulle känna igen mig när de hämtade mig i väntrummet. Fantastisk perssonal och det längsta jag satt i väntrummet var ca 3 min! Behandlingen tog heller inte längre tid och den var inte smärtsam på något vis.

Tänkte berätta

lite om hur jag mår och hur det fortskrider för mig. Jag är jätteglad för kommentarer och glada tillrop!

Blir kanske inte så mycket i sommar för vi åker ju ner till vår stuga då och då. Det är 2010 men överallt finns inte internet att tillgå

Har ni...?

- tagit bort en myom vid ca 40 års ålder som vägde 2kg? Efter det fick jag en riktigt bra "festblåsa"
- efter 7 år utan att kunna lyfta höger arm över huvudet äntligen bestämma sig för att opereras för Artros - och bli så åteställd som bara är möjligt.
- efter yttligare ett år göra om operationen p gr av ett fall. Den operation gick lika bra.

- efter några år med diskbrock i nacken, operera in en skruv. Fantastiskt resultat!

- efter fästingbett, få TBE men överlever och börjar jobba igen

- och nu har jag fått lungcancer, något som var svårt att upptäcka då min lungkapacitet trots rökning var på topp.