Ja, nu är det höst på riktigt

och då kan man ju inte gå och styla i en rosa keps. Så nu har jag köpt en pepitarutig keps i samma modell, men lite kraftigare tyg. Förundrar mig över att tunnhåriga män kan gå ute utan huvudbeklädnad. Det blir ju kallt på skallen! Har nu börjat tappa ännu mer hår, men som ersätts av en vit heltäckningsmatta. Jo det går långsamt, men det börjar likna Fantomens åtsittande mössa. Helt ok så länge håret inte blir blått

Dags för en liten rapport

Nu har jag äntligen fått träffa en läkare. Hade med mig en lång lista på frågor till henne. Det som slår mig varje gång jag är på lungmedicin är den totala bristen på stress (i verkligheten är det naturligtvis inte så) men de tar sig tid med mig och verkar inte ha något schema att följa. Röntgen visade inte några nyheter och vi beslutade tillsammans att jag skulle börja bli en pillerknaprare. En tablett om dagen ger i tre fjärdedelar av fallen akneliknande utslag i framför allt ansiktet. Hon skrev ut antibiotika som motvikt. Tabletten ger också magproblem hos en tredjedel. Men hjälper pillret, så är det andra världsliga problem. Har man stått ut med att se ut som en luftballong i ansiktet så kan man väl se ut som en krater i ansiktet ett tag. Fick också höra att tre av mina metastaser i huvudet var borta.

Nä, nu är det slut på sjukdomsbeskrivingen. Skall åka bort en sväng i helgen, så jag väntar nog med tabletterna tills jag kommer hem.
PS skall idag försöka ringa min "coach" på försäkringskassan. Återkommer.....

Bättre vingla i skogen...

...än inte alls! Det är mitt nya ordspråk. Hemma har bönderna tagit ner nästan all skog och lämnat ris och det blir svårt att gå då. I stugan har vi skog kvar och nu har jag börjat gå själv (medförande mobil och jaktradio) Skönt att vara själv i skogen igen. Det blir lite vingligt emellanåt - men vad gör det. Finns det bara en stubbei närheten så tror jag att jag kan resa mig - om inte får jag väl använda högre makter - dvs kommunikationsradion

Recept här?

Ja, det är väl inte så vanligt att ni får ett recept på äppelkaka på en sida om sjukdom.
I förrgår var jag och hälsade på mina arbetskamrater och hade då med mig en lättbakad äppelkaka som tydligen uppskattades. Så här gör man

Smöra och bröa en kakform. Lägg klyftade, skalade äppelbitar tätt i botten. In i ugnen ca 15 min 200 grader. Rör 100 gr smöroch 1 dl sockker. Rör ner 3 äggulor (en i taget)plus saft och skal av en halv citron. Mixa 100gr sötmandel och vänd också ner i smeten. därefter vispas de tre äggvitorna till hårt skum och blandas i.Klicka smeten på äpplena och in i ugnen ca 20-30 min. Bra va! Lätt som en plätt!

För övrigt går dagarna och nu väntar jag bara på att det skall bli måndag den 25 för då är det läkarbesök. Var en trevlig kallelse jag fick. Så här stod det ungefär:

Det vore bra om du kunde gå till vårdcentralen den 19 och ta prover,så att vi har dem till besöket. Kunde du kanske komma en halvtimme före utsatt tid den 25 så att vi kan lungröntga dig ?Visst var det ett trevligt sätt att uttrycka sig på.

Igår hände det som jag väntat på. Min alldeles egna "coach" från försäkringskassan ringde. Jag kan säga så här mycket, hon fick nästan inte en syl i vädret. Däremot berättade jag mycket om framstegen för henna. Vi kom överens om att jag skulle kontakta henne efter läkarbesöket. Fortsättning följer...Alla vet ju att så fort man hör ordet försäkringskassa blir man misstänksam.

Det är lite konstigt

när jag var under behandlingen med strålning och cellgifter, sov jag gott och var nästan aldrig särskilt nere - men nu när jag har fått ett halvt positivt besked så kommer tankarna. Varje gång jag tar snedsteg funderar jag på om metastaserna i huvudet är på väg igen? Visst är det konstigt, men kanske reaktionen kommer på detta sätt?

Ja, mycket skall man vara med om...

Eftersom jag tar sprutor varje dag (mot proppar) som innehåller waran, så blöder jag mycket lätt. Slog i benet utanför kamratens hus och blodet kom. Inga plåster! Tur att vi fortfarande har affär i Vikingstad. Vi var nämligen på väg till Linköping. Thord kom med ett paket plåster och jag satte ett på blödningen. Tyckte det var konstigt att plåstret hade blå kant på ena sidan. När jag hade bytt plåster några ggr upptäckte jag en bruksanvisning i kartongen - håll i den blå sidan och dra av!
Helt fantastiskt att man ska behöva ha hjälp när man ska sätta på ett plåster. eller är jag för gammal? Medges att jag tyckte det såg en aning fånigt ut med ett blått parti på benet. Tur var väl att jag inte skulle på en finare fest med färg på kläder som absolut inte skulle matcha plåstrets färg. Ha ha.