Ursula kommer inte att få mer hon har fått nog.

Ursula avled måndag den 10/10kl 21.00 lungt och stilla på US ortopedavdelningen Linköping
Ursula och jag stöder Läkare utan gränser. MVH Thord

Dags igen

Fick åka tillbakaa till lasarettet i lördags´kväll. Nytt slagg i benet och ny öppning. Tröstar mig med att det inte är så mpnga som fått åka ambulans från jaktstugan till sjukhuset. kom hem i går eftermiddag och i dag hade jag redan förärats med en massa hjälpmedel från kommunen.Svensk sjukvård är fantastisk när den funkar! Nästa vecka kommer LaH (lasarettsansluten hemtjänst hit) och ser till det och jsg börjar i morgon jobbsa på att benen skall bära egen - sen blir det röntgen av hjärta och förmodligen strålning av huvudet. Vi hörs!

Ändring igen

Nu vill de inte göra något tandavtryck längre.Är det fär riskabelt,eller vad då? Läkartiden har jag i alla fall fått behålla. Men det händer andra saker också. I måndags morse - ingen känsel i foten. Isksll, kunde inte stödja på den. In till akuten. Jo då - snitt i ljumsken och ut med alla (?) proppar, så nu sitter jag hemma Spänner i såret och har svårt att gå - annars är det ok. I dag åker vi ner till stugan i sväng.

Nu måste jag väl ta mig i kragen

Det har varit en lång och tråkig sommar. Svamparna blir bara fler och fler i skogen och jag kan inte göra något åt det. Har haft svårt att gå och balansen har ju inte varit den bästa. Men nu börjar det röra på sig igen. De ska tydlen försöka strålbehandla den metastas som skaver på balansnerven. Men det är en lång väg dit. Först skall de göra ett tandavtryck som ska kunna skruvas fast så att jag ej kan röra huvudet under behandlingen - för man måste tydligen vara helt stilla. Och om jag känner mig rätt så är detta inte lätt att genomföra. Skiktröntgen i tunnel och tandavtryck är något av det värsta jag vet. Vi får väl se hur det går. Klarade ju "tunneln". Blir väl nästa vecka för veckan efter skall jag påbörja behandlingen. Återkommer senare

Det var ett tag sedan

Ibland har man bara inte lust! Har varit riktigt trött de senaste veckorna. Har ätit medicin och lyckats klara 40 min i ett rör med "kulsprutor" smattrande i öronen. Det var en pärs kan jag lova. Dels den instängda känslan i röret sedan detta oljud. Man skulle kunna tro att man var på någon Hot metal-gala. Först fick man öronproppar och sedan fick man hörlurar ovanpå detta. De frågade snällt om jag ville ha musik också men hur skulle man kunna lyssna på det. Men jag klarade alltså magnetröntgen och går nu och väntar på ny läkartid för besked.

I går skulle bassängträningen starta igen, men sover fortfarande "sittandes" och har vissa besvär med musklerna, så av det blev det inget.

Har en fundering:
Hur kommer det sig att alla är friska på sommaren och insjuknar på hösten igen?
Den 15 juni blev alla huxflux för friska för bassängträning och igår blev alla sjuka igen och träningen startade. Visst är det märkligt?

Har ni läst Barbros kommentar i min text från 8 augusti

Det vsar länge sedan jag skrattade så mycket och framför allt kommer jag inte ihåg om jag skrattat åt inplantat förut. Läs här så förstår ni

Jag har ju helt glömt bort att berätta

hur det går till när jag ramlar. Så här är det:
Aj, aj. aj säger hjärnan, jag hinner ju inte med benen.
Lätt ordnat säger grenen och lägger sig till rätta.Och så ligger jag. Förbjud genast grenar i skogen!

Måndag

I dag har min gulliga sköterska ringt och frågat hur det gått. När jag berättade att det var en enorm skillnad med den nya medicinen trorde jag att hon skulle börja gråta. Det är en fantastisk personal på lungmedicinska kliniken i Linköping. Hon hälsade också från de andra på avdelningen. De bryr sig verkligen och det är underbart när det för det mesta står en massa negativt från sjukvårdens horisont

Lördag

Besök av långväga gäst - min syster och systerdotter. De skulle bl a plocka svamp. Ja tänkte jag, om jag tar med mig stavarna till skogs så kan jag ju visa. Jo allt gick bra nedför slänten. Men sedan drösade jag naturligtvis omkull. Ramlade raklång på mitt ena bröst och tänkte det var ju inte så farligt. Tur att bröstet var där. Men tji - det sitter faktiskt revben under ett sådant också! Så söndagén började inte bra. Ont, ont.
Det blev lite lättare när jag lyfte upp bröstet. Men då tänkte jag:

Hur ska folk reagera om jag t ex följer med och handlar och hela tiden håller en hand under bröstet. Tror de kanske att jag gjort ett inplantat och gärna vill visa upp det, eller tror de att jag är en "snuskkärring"? Ja, det får man aldrig veta, men man kan ju alltid fundera. Tabletterna hjälper mig i alla fall - och det är huvudsaken. Om 10 dagar skall jag in och röntgas igen och då borde det ju kunna gå. Peppar, peppar

Besök på avdelningen

Tomt - fick leta sköterska länge. Hittade henne till slut. Fredag eftermiddag - ingen läkare där - då grät jag faktiskt för första ggn på ett år i offentlighet. Men skam den som ger sig. Sköterskan iväg för att nosa upp någon i vitt! Hon kom strålande tillbaka och hade hittat en. Han var lite upptagen men jag behövde bara vänta en halvtimme så kom receptet på ny medicin. Vilken skillnad - kunde helt plötsligt andas (kanske inte helt normalt - men en stor förbättring inträffade). Sova kunde jag plötsligt (fast det sker fortfarande i fåtöljen.

Senaste nytt

Fredag. I väg till röntgen. Ska lägga mig på britsen - det går inte, Jag kan inte ligga still på en hård bris i 30-40 min. Värktabletterna hjälper inte. Då bröt jag nästan ihop. Men vi bestämde gemensamt att jag skulle gå till avdelningen och prata med dem om ny medicin.
Ny röntgentid skulle skickas ut. Det är inte kul att vänta och inget veta!

Senaste rapporten

Sover fortfarande i fåtöljen men skall väl försöka lägga mig hellång snart. Fick åka till akuten i söndags och fick smärtstillande för att kunna andas. Vet inte om det hjälper särskilt mycket. Röntgenbilderna visade på frakturer i revbensbågen. Fick väl det när jag ramlade. För övrigt har man nu diskuterat mig i grupp och på fredag är det dags för en ny skiktröntgen av huvudet. Det blir väl domen som kommer då. Jag är ganska less för tillfället. Men imorgon bär det till stugan och kräftfiskepremiär! Då kan man tänka på annat - tex kräftskiva!

Jo det är ett tag sedan

I morgon skall jag träffa läkare. Fick själv be om det. Varför? Jo självklart vill man veta hur det är med "huvudet".
Vi har varit i stugan några dagar och kantarelltarmen drog. Gick bakom ladugårdén för att se om de bleka stora kantarellerna hade kommit. Och det hade de. Jag pekade och Thord plockade. Det är väldigt brant där, men jag hade mina gångstavar med mig. Tänkte ju inte på att musklerna idag är små i ryggen. Så nu sitter jag på stol i stället för att ligga i soffan. Nästan ryggskott - men benen bär märkligt nog och har så gjort några dagar. Så man får vara glad för det "lille". Har också rott i ekan och det gick ju bra det med! Snart dags att åka ner igen och kolla flera kantarellställen (som har lite snällare terräng)PS Thord plockade ca 4 kg under helgen som var!

Tillståndet

är fortsatt mycket snurrigt. Har svårt att gå mer än 50 m - men kan däremot ro ekan. Det har jag gjort i veckan och det gick bra in och ur båten med Thords bistånd

Hängslen och bälte

Jag har ju beklagat mig några ggr över att jeansen inte hålls uppe med bara rem. Av Magdalena fick jag då ett par röda hängslen. Så nu funkar det något så när. I lördagens DN fanns ett för mig nytt ord. Bralltapparen - underbart!
Och meningen under bilden var inte heller fy skam!

Jag tror jag skall byta landsting!

Varför? Jo jag vill också lära mig knyta kanelbulle! Min bästa väninna har tyvärr också fått cancer och tappat allt hår - men vad gör de i Stockholm? Jo de lär patienterna att knyta sjalar på fantasifulla sätt. Kolla kanelbullen - den är väl fin?

För övrigt hade vi en trevlig midsommarafton med som vanligt för mycket mat. Dagen innan hann vi med en liten matresa i St Annas skärgård. Köpte rökt lax och flatrökt ål. Mums

Rapport

Nu har jag varit på strålning med min lunga i 15 vardagar på rad. Hur var det då? Jag kan säga så mycket att trevligare saker har jag ju varit med om. Inte så att jag har fått några särskilda biverkningar av det (utom möjligtvis...), men jag har varit otroligt trött och inte haft lust att ta itu med t ex denna blogg. Nu är det i alla fall genomfört och min läkare gav mig bra hopp om att sommaren skulle bli trevlig. Det tar ca 1 månad till innan strålningen märks, men andningen är mycket bättre redan. Sedan är det ju detta med vingligheten som kan vara en kombination av "huvudet" och benstyrka. Nu har jag ledigt ända tills mitten av juli och då skall jag försöka träna upp mig genom att ro båten! Borde vara en bra motion. Rapport kommer.

Medicinen är guld värd

I dag var jag och strålades igen. Varje dag utom helgdagar. Ganska jobbig behandling, igår sov jag säkert sammanlagt 16-18 timmar (inte sammanhängande dock).

Under tiden som jag var på strålbehndling hämtade Thord min beställda medicin. 30 doser (1/dag) av Fragmin i sprutform för behandling av proppar. Fick kvittot av honom och där kan man läsa att de 30 dagarna kostade 1192:-. Jo ni ser rätt och jag hade inget frikort längre. Ska man trösta sig med att nu är det inte så lång tid kvar tills jag får ett nytt frikort?

Ja nu har domen kommit

I dag skall jag börja min 15 dagars strålning av lungan. Var igår på strålningsavdelningen för att de skulle kunna ställa in min kropp på rätt sätt för apparaterna. Träffade då också min läkare som gav mig det dåliga beskedet att det inte skulle gå att fixa till huvudet via strålning. Jag hade numera 4 metastaser i huvudet! Kändes ganska tråkigt kan jag säga - men det är smällar man får ta!

Kommer hem och vid halvsextiden ringer telefonen. Det är min läkare som berättar att han fått provsvaren från magnetröntgen och det visade sig att det var "gamla" metastaser, som faktiskt hade krympt - alla utóm den som låg och "skavde" på balansen. Nu känns det mycket bättre. Vi får se fortsättningen efter lungbehandlingen. För de gör inget före.

Måste först berätta något roligt

I tisdags var jag och bassängtränade i vanlig ordning. Då ringer min telefon i omkädningsrummet. Jag hann inte fram men såg att det var någon från sjukhuset som ringt. När jag kom hem ringde jag därför lungmedicin och pratade med sköterskan Berit. Jaha, sa hon, har du tränat färdigt nu! Hon såg i min journal att jag höll på med det. Kunde inte annat än skratta - det är härligt när storebror ser dig.

Ja nu är det dags för magnetröntgen av mitt huvud

Jag har inte många fobier, men ett av dem är att åka in i ett rör och fota skallen. Inte kul! Vad göra, jo ringa till avdelningen och berätta att det inte går utan "intravenös hjälp". Nej, man skulle bara få tabletter blev svaret. Efter div meningar fram och tillbaka lovade sköterskan dock att hon skulle fråga doktorn. Ringde åter efter 15 min - klart! Så vid tio-tiden idag ligger jag lite lagom dåsig i ett rör på US.

Måste förresten rätta mig lite. Scintigrafi är inte alls någon röntgen utan det är en apparat som mäter tensiteten i den radioaktiva strålningen som de hällde i mig. Har ännu inte fått några resultat från den undersökningen. Allt kommer nog samtidigt nästa vecka för då börjar strålningen av min lunga - 15 ggr

Nu börjar det om igen

Idag blir det skelettröntgen, i morgon blir det utprovning av bettskenan för huvudstrålningen. Fick bilder om hur det går till. Ingen höjdare tycker jag - de stoppar in en stor platta i munnen som man sedan bitar på för att få avtryck. Inte lätt för mig som ibland inte ens kan ha en tandborste i gapet. Men det finns ju lugnande...
Nästa vecka är det skallröntgen, för att de skall kunna lokalisera metastaserna. Veckan därpå börjar huvudbehandlingen på onsdagen med fem strålningar och på torsdagen är det dags för strålbehandling av lungan - 14 ggr. Så alla inser, hoppas jag, att tiden inte räcker till för att återgå till arbete just nu!

Nästa tisdag skall jag in och göra en scintigrafi

Vet ni inte vad det är? Det vet väl alla. Skämt åsido, det är en röntgen av hela skelettet. Först ger de mig något radioaktivt och efter några timmar blir det röntgen. Intressant - man behöver inte åka till Japan för att blir radioaktiv. För övrigt har jag hostat sönder något på höger sida av skulderbladet, så det blev ingen simpool idag. Inte kul.

I går

pratade jag med min försäkringskassecoach. Jo då det stämde - jag får fortsatt sjukpenning.Hon ringde ju strax innan påsk eftersom jag varit lite orolig, som hon uttryckte sig. Det var ju rart,samtidigt som hon säger att de inte skickar ut några beslut i pappersformat längre. Har försäkringskassan blivit miljövänlig eller har de inte råd med frimärken? Vi kanske skulle kunna anordna en gissningstävling?
För övrigt tror jag att jag hostat sönder ett muskelfäste i revbensbågen. Alltid är det något....

Undrens tid är inte förbi här heller

Har råkat ut för en brakförkylning och sover mest bort hela dagarna. Jag slumrar på övervåningen, Thord tar telefonen. Det är min försäkringskassecoach. Enligt Thord säger hon att min sjukpenning är beviljad. Tror jag på det? Ja, helst ser jag ju papperet först, men .... om det är sant gick det ju med en rasande fart. Kan det handla om coachen och mig?

Starta om från ruta 1

Nu har jag varit hos läkaren och fått bekräftat att det tillkommit en liten metastas i huvudet och att tumören i lungan vuxit något.Men de tror fortfarande på mig (förmodar jag). För om ca tre veckor börjar strålning av lungan och ny strålning av huvudet. Man får ligga fastspänd alldeles stilla och de strålar "kärnan" i metastaserna. Vi får väl se om det hjälper?

Coachen

I går pratade jag med min försäkringskassecoach. Jo då hon hade fått mina papper.Frågade henne om hur lång tid det skulle ta. Skkulle det bli fyra månader? Nej så länge skulle jag inte behöva vänta eftersom hon hade underlaget(?). Då får vi väl tro på det tills motsatsen bevisas. Och när är det? Nyheterna i går var full av information ang förändringar i sjukvårdsersättningen. Vadå för förändringar - några till kan få ersättning efter godtycke! Man blir mörkrädd!

Men nu struntar vi i det - våren är här!

Lev på kärlek, luft och vatten

Var i går och bassänggympade, fortfarande lika underbart. Träffade en kvinna i omklädningsrummet som i september förra året fick samma brev som jag från försäkringskassan. Hon fick vänta i fyra månader på ersättningen. Hur klarade du det frågade jag. Jag fick låna av min pappa.
Vad skall då jag göra som inte har någon levande pappa?
Det här är verklighet 2011. Man kan ju få ångest för mindre!

Måste ta reda på om det verkligen är så och i så fall blir det ju panik.

Nu har Reinfeldt tagit hand om mig också

Fick i torsdag ett brev från försäkringskassan.

Nu har du varit sjuk i ett år (dvs 27 april) och du ska berätta varför du fortsättningsvis skall ha sjukersättning.

I blanketten är tre rader avdelade för det ändamålet och två rader för övriga upplysningar. Visserligen står det inom parentes att man kan lämna en extra bilaga under övrigt. För handen på hjärtat: hur ska man kunna beskriva sin situation på tre rader?

När man är sjuk blir man mer uppmärksam på artiklar som tex handlar om indragen sjuklön. Nu senast var det 105 läkare som gjort ett upprop ang sjukas rätt att vara sjuka. När jag läst om dessar drabbade sjukskrivna människorna har jag skämts över att vara svensk. Nu är jag alltså där själv. I de senaste läkarintygen jag fått står det ju att sådana som jag sällan kommer tillbaks till arbetslivet (vi tror väl inte riktigt på det ännu). Har man fortfarande 3 metastaser i huvudet som förmodligen skadat balansnerverna så är man inte alltför frisk. Även den dummaste borde kunna läsa innantill och dra slutsatser utan att utsätta sjuka för en förnedring genom att låta dem fylla i idiotiska blanketter i syfte att bevisa att man faktiskt har en sjukdom som kan leda till döden.

Så nu vet ni vad jag skall ägna dagen åt. Jo, författa en lång, lång bilaga. Och när tror ni att försäkringskassan behandlar den? Jag har fått tre veckor på mig.Är det någon därute som tror att beslutet är taget då? Oddsen för är inte stora.

Det är inte kul att vara hemma och vänta på resultatet av en ny skiktröntgen samtidigt som försäkringskassan ska bestämma över min sjukdom. Återkommer i frågan!

Varfr skriver jag Reinfeldt? Detta är ett politiskt beslut som försäkringskassan bara verkställer. Och - det är förnedrande att bli behandlad på detta vis.

Jag skulle kanske inte ha skrivit hurra, hurra i mitt förra inlägg. I stället kanske jag skulle ha börjat fundera över min försörjning?

I dag är det dags igen

Skall till sjukhuset och skiktröntgas både i lungorna och huvudet. Det känns alltid lite ödesmättat att sedan åka hem och vänta på att läkaren skall kalla på mig och ge ett utlåtande. Framför allt när man är så här vinglig som jag är just nu. Försökte igår städa valplådan (1 ggr 2 m) och blev helt slut av det. Det är inte kul! Men det är smällar man får ta och snart fyller jag ett år i mitt nya liv! Hurra! Hurra!

Livet är stenkul!

Idag mellan 10.30-11.00 återvände livet. Jag vinglade inte på en halvtimme. Varför då? Jag befann mig i en varmvattensbassäng på sjukhuset och gjorde en massa gymnastiska övningar utan att irra runt. Trodde inte det kunde vara sådan skillnad på land och hav.Dags att baka en kaka till sjukgymnasten? Kan man redan nu längta till nästa tisdag?

Nu vet jag varför kommentarer inte visas direkt

Blogger har gjort ett skräpfilter för kommentarer, och godtyckligt lagt sådana svar som "han" (måste vara en han)inte anser skall publiceras och uppmanar mig att gå in på sidan och kolla av då och då. Det har jag gjort nu! Så nu ligger kommentarerna där de ska! Det var ju mycket enklare som det var - kommentarer tas bort om de inte peppar mig!

Sjukgymnast var det

Nu har jag träffat en äkta sjukgymnast. Hon skickade med mig 10 vingelövningar, vilka jag ska ta itu med under dagen. Sedan föreslog hon att jag skulle bassängträna också. Det var ett mycket bra förslag. Men nu kommer det svåra. Var hittar man en baddräkt där min ballongmage får plats? Kanske en korsett? Alla tips är välkomna. Eller så skulle man kunna fråga någon som varit med på 20-talet

Nu har jag snart kommit dit....

... skall jag ha tuppkam eller inte? Nu börjar håret bli så långt på skallen så ögonblicket närmar sig. Antingen lägger jag till med en gelead, eller vad det nu heter, tuppkam eller så fortsätter jag med en vanlig frisyr. Jag har i så fall tänkt på att färga kammen också. Möjligen blå eller grön. Absolut inte röd eller lila. Kunde ju vara rätt snyggt och jag skulle kunna passa in obemärkt bland vissa ungdomar.

Ja det är ju ännu inte så mycket som på bilden - men vänta bara

Jaha nu har det varit läkarbesök igen

De skyller min vinglighet framför allt på att jag äter kortison. Ska återigen försöka trappa ner dosen. Hittills har det väl gått bra.

När jag var på på US fick jag åter igen en ny läkare. Talade om att jag inte gillade det. Fick då repliken: "Ja men, snart har du ju träffat alla här och det är inte alla som fått..." Kul replik som lättade på stämningen!

Ska om en månad göra en ny skiktröntgen av huvudet och ska också få hjälp med balansövningar av en sjukgymnast.

I mitt senaste läkarintyg framgår det i klartext att "sådana som jag" inte brukar gå tillbaka till arbetet. Men det ska vi nog bli två om. Bara vingligheten försvinner och benstyrkan kommer åter!

Nu börjar resekatalogerna komma. Man blir så sugen! Nu är det snart ett år sedan vi började planera vår medelhavskryssning. Man får vänta och se vad som händer!

Den längsta dagen i mitt nya ett-åriga liv

Nu är det snart ett år sedan jag fick beskedet om min cancer.Har ju varit vinglig ett bra tag och i helgen sa en kamrat att jag skulle kolla buken,för hon menade att jag hade vätska i den. Åkte till akuten i går,tidigt (8.30),behövde inte vänta länge på läkaren.
Han var orolig för att det skulle ha kunnat hänt någonting med levern. Den tar tydligen inte emot vätska om den är skadad. Tankarna började ju mala då. Så var det dags för blodproven ,som skulle till lab. Första försöke: nålen gick igenom ådern. Nytt försök som blev ok. Vänta en timme på svar. Tyvärr hade blodet koagulerat på väg till labbet, så nytt försök. Efter ytterligare en timmes väntan dög inte heller det provet. Men skam den som ger sig. Tredje försöket lyckades! Så efter tre timmars väntan var det dags för nästa station. Dricka kontrastvätska,ca 1 liter, under en timme. Det gav inte så bra utslag, så jag fick det intravenöst också (nytt stick) före röntgen. Sedan upp till akuten igen. Jodå,hade både korsordstidning och bok med mig. Men väntan blev lång.Hade inte fått något i magen sedan halv fyra på morgonen och klockan blev halv-sex innan jag fick äta de obligatoriska limpmackorna med ost på.
Sedan kom läkaren och berättade att allt såg normalt ut. Underbara ord. Så nu ska jag äta vätskedrivande medicin ett tag - och titta på mina numera blåfärgade armar. Fick åka taxi hem. Var hemma 19.30!Lång dags färd blev det - men det slutade ju bra!

Nej

jag kan inte börja jobba denna vecka. Är ganska "bombad" i benen. Fortsätter dock att cykla några ggr om dagen på motionscykeln. Väntar på läkarbesök,men det drar ut på tiden - de är sjuka!

Är väl dags för en liten rapport igen

Egentligen är det inget nytt att orda om. Fortfarande mycket vinglig och ingen ork i benen. Men nu börjar den eländiga isen att försvinna från vägarna så kanske man åtminstone kan försöka att ta sig ut. Något konstigt är det för tillfället i alla fall med min lekamen - men snart är det läkarbesök igen, det kanske löser mysteriet?

Motionera mera - åk till IKEA

I går var det äntligen dags att köpa ny pepparkvarn. Vis som jag är gick jag genom kassorna i stället för den vanliga ingången. Jag visste ju ungefär var de fanns. Dit var det väl ok - men sedan skulle man ju ut igen. Stora skyltar med orden genväg till kassorna. Men de genvägarna blev senvägar, de ledde via en massa nya stråk. Förstår inte varför IKEA inte har GPS som service?
Nåväl, motionscykeln fick vara när jag kom hem.

Tillbringar dagarna vinglande hit och dit. Får se om det går att börja arbeta i slutet av februari?

Hur skulle man klara sig utan en karl?

Ja, det har jag ju inte sagt så ofta. Bra kvinna reder sig själv.

Att bo på landet utan möjlighet att köra bil, inte kunna inhandla det nödvändigaste, skulle aldrig gå om man inte var två. Thord får skjutsa mig hit och dit, till vårdcentralen, mataffären...ja, överallt. Städning är inte att tänka på, efter att ha torkat köksgolvet får jag vila ett tag. Däremot att laga mat det är jag fortfarande bra på.

Nä, sälja huset hade man nog fått gjort och fått sälja eller ge bort alla djuren. Huvaligen!

Jobbar stenhårt på att vända dygnet

men det är inte så lätt. I natt eller vad man nu ska kalla det blev klockan bara ett. Men igår sov jag faktiskt till tre. Fantastiskt. Håller på att trappa ner på kortisonen och hoppas att det hjälper till att förlänga dygnet. För övrigt är det snurr i huvudet och mycket tinnitus för tillfället. Men det är smäller man få ta. Inte har man kommit ut på någon promenad heller. Fortfarande isgata trots plusgrader. Men räknar, naturligtvis positiv som man är, att i dag så....

Läkarbesök

Sköterskorna ville gå hem, men fick stanna tills läkaren och jag pratat färdigt. Fantastisk vård och omsorg är det på lungmedicin i Linköping. Vad som avhandlades? Jo i första hand min vinglighet. De tror att balanssinnet i lilla hjärnan är lite skadad av metastasen (elakingen). Har kommit fram till att det kan jag ju leva med. Skall nu försöka få lite muskler på benen igen så att jag kan börja arbeta halvtid från slutet av februari. Inga tumörer eller metastaser har vuxit. När jag kommer till jobbet igen så får jag väl ha en sådan här skylt runt halsen eller skall det stå något annat på den? Och så ska jag försöka vända på dygnet igen. Är kortisonets fel att jag kliver upp mitt i natten. Det är svårt att jobba nattskift på ett bibliotek.

Tips

Spring aldrig i fyrtio centimeter snö, när du är ensam hemma, efter en valp som halv tre på på morgonen tyckte att hon behövde gå ut. När hon var färdig gick hon inte in, utan fortsatte mot grannen där hon vrålskällde utanför deras sovrumsfönster Jag tog med mig ficklampa och försökte hämta hem henne. Det tog ett tag - och är man vinglig som jag, är det lätt att ramla, vilket jag gjorde tre ggr. Sista gången fick jag krypa fram till sågbocken för att komma upp. Nu har jag haft träningsvärk i tre dagar Så tipset är: skit i hunden låt grannarna vakna!

På måndag är det dags för läkarbesök - undrar vad de ska göra åt mitt snurr?