Måndag

I dag har min gulliga sköterska ringt och frågat hur det gått. När jag berättade att det var en enorm skillnad med den nya medicinen trorde jag att hon skulle börja gråta. Det är en fantastisk personal på lungmedicinska kliniken i Linköping. Hon hälsade också från de andra på avdelningen. De bryr sig verkligen och det är underbart när det för det mesta står en massa negativt från sjukvårdens horisont

Lördag

Besök av långväga gäst - min syster och systerdotter. De skulle bl a plocka svamp. Ja tänkte jag, om jag tar med mig stavarna till skogs så kan jag ju visa. Jo allt gick bra nedför slänten. Men sedan drösade jag naturligtvis omkull. Ramlade raklång på mitt ena bröst och tänkte det var ju inte så farligt. Tur att bröstet var där. Men tji - det sitter faktiskt revben under ett sådant också! Så söndagén började inte bra. Ont, ont.
Det blev lite lättare när jag lyfte upp bröstet. Men då tänkte jag:

Hur ska folk reagera om jag t ex följer med och handlar och hela tiden håller en hand under bröstet. Tror de kanske att jag gjort ett inplantat och gärna vill visa upp det, eller tror de att jag är en "snuskkärring"? Ja, det får man aldrig veta, men man kan ju alltid fundera. Tabletterna hjälper mig i alla fall - och det är huvudsaken. Om 10 dagar skall jag in och röntgas igen och då borde det ju kunna gå. Peppar, peppar

Besök på avdelningen

Tomt - fick leta sköterska länge. Hittade henne till slut. Fredag eftermiddag - ingen läkare där - då grät jag faktiskt för första ggn på ett år i offentlighet. Men skam den som ger sig. Sköterskan iväg för att nosa upp någon i vitt! Hon kom strålande tillbaka och hade hittat en. Han var lite upptagen men jag behövde bara vänta en halvtimme så kom receptet på ny medicin. Vilken skillnad - kunde helt plötsligt andas (kanske inte helt normalt - men en stor förbättring inträffade). Sova kunde jag plötsligt (fast det sker fortfarande i fåtöljen.

Senaste nytt

Fredag. I väg till röntgen. Ska lägga mig på britsen - det går inte, Jag kan inte ligga still på en hård bris i 30-40 min. Värktabletterna hjälper inte. Då bröt jag nästan ihop. Men vi bestämde gemensamt att jag skulle gå till avdelningen och prata med dem om ny medicin.
Ny röntgentid skulle skickas ut. Det är inte kul att vänta och inget veta!

Senaste rapporten

Sover fortfarande i fåtöljen men skall väl försöka lägga mig hellång snart. Fick åka till akuten i söndags och fick smärtstillande för att kunna andas. Vet inte om det hjälper särskilt mycket. Röntgenbilderna visade på frakturer i revbensbågen. Fick väl det när jag ramlade. För övrigt har man nu diskuterat mig i grupp och på fredag är det dags för en ny skiktröntgen av huvudet. Det blir väl domen som kommer då. Jag är ganska less för tillfället. Men imorgon bär det till stugan och kräftfiskepremiär! Då kan man tänka på annat - tex kräftskiva!

Jo det är ett tag sedan

I morgon skall jag träffa läkare. Fick själv be om det. Varför? Jo självklart vill man veta hur det är med "huvudet".
Vi har varit i stugan några dagar och kantarelltarmen drog. Gick bakom ladugårdén för att se om de bleka stora kantarellerna hade kommit. Och det hade de. Jag pekade och Thord plockade. Det är väldigt brant där, men jag hade mina gångstavar med mig. Tänkte ju inte på att musklerna idag är små i ryggen. Så nu sitter jag på stol i stället för att ligga i soffan. Nästan ryggskott - men benen bär märkligt nog och har så gjort några dagar. Så man får vara glad för det "lille". Har också rott i ekan och det gick ju bra det med! Snart dags att åka ner igen och kolla flera kantarellställen (som har lite snällare terräng)PS Thord plockade ca 4 kg under helgen som var!

Tillståndet

är fortsatt mycket snurrigt. Har svårt att gå mer än 50 m - men kan däremot ro ekan. Det har jag gjort i veckan och det gick bra in och ur båten med Thords bistånd