Nu vet jag varför kommentarer inte visas direkt

Blogger har gjort ett skräpfilter för kommentarer, och godtyckligt lagt sådana svar som "han" (måste vara en han)inte anser skall publiceras och uppmanar mig att gå in på sidan och kolla av då och då. Det har jag gjort nu! Så nu ligger kommentarerna där de ska! Det var ju mycket enklare som det var - kommentarer tas bort om de inte peppar mig!

Sjukgymnast var det

Nu har jag träffat en äkta sjukgymnast. Hon skickade med mig 10 vingelövningar, vilka jag ska ta itu med under dagen. Sedan föreslog hon att jag skulle bassängträna också. Det var ett mycket bra förslag. Men nu kommer det svåra. Var hittar man en baddräkt där min ballongmage får plats? Kanske en korsett? Alla tips är välkomna. Eller så skulle man kunna fråga någon som varit med på 20-talet

Nu har jag snart kommit dit....

... skall jag ha tuppkam eller inte? Nu börjar håret bli så långt på skallen så ögonblicket närmar sig. Antingen lägger jag till med en gelead, eller vad det nu heter, tuppkam eller så fortsätter jag med en vanlig frisyr. Jag har i så fall tänkt på att färga kammen också. Möjligen blå eller grön. Absolut inte röd eller lila. Kunde ju vara rätt snyggt och jag skulle kunna passa in obemärkt bland vissa ungdomar.

Ja det är ju ännu inte så mycket som på bilden - men vänta bara

Jaha nu har det varit läkarbesök igen

De skyller min vinglighet framför allt på att jag äter kortison. Ska återigen försöka trappa ner dosen. Hittills har det väl gått bra.

När jag var på på US fick jag åter igen en ny läkare. Talade om att jag inte gillade det. Fick då repliken: "Ja men, snart har du ju träffat alla här och det är inte alla som fått..." Kul replik som lättade på stämningen!

Ska om en månad göra en ny skiktröntgen av huvudet och ska också få hjälp med balansövningar av en sjukgymnast.

I mitt senaste läkarintyg framgår det i klartext att "sådana som jag" inte brukar gå tillbaka till arbetet. Men det ska vi nog bli två om. Bara vingligheten försvinner och benstyrkan kommer åter!

Nu börjar resekatalogerna komma. Man blir så sugen! Nu är det snart ett år sedan vi började planera vår medelhavskryssning. Man får vänta och se vad som händer!

Den längsta dagen i mitt nya ett-åriga liv

Nu är det snart ett år sedan jag fick beskedet om min cancer.Har ju varit vinglig ett bra tag och i helgen sa en kamrat att jag skulle kolla buken,för hon menade att jag hade vätska i den. Åkte till akuten i går,tidigt (8.30),behövde inte vänta länge på läkaren.
Han var orolig för att det skulle ha kunnat hänt någonting med levern. Den tar tydligen inte emot vätska om den är skadad. Tankarna började ju mala då. Så var det dags för blodproven ,som skulle till lab. Första försöke: nålen gick igenom ådern. Nytt försök som blev ok. Vänta en timme på svar. Tyvärr hade blodet koagulerat på väg till labbet, så nytt försök. Efter ytterligare en timmes väntan dög inte heller det provet. Men skam den som ger sig. Tredje försöket lyckades! Så efter tre timmars väntan var det dags för nästa station. Dricka kontrastvätska,ca 1 liter, under en timme. Det gav inte så bra utslag, så jag fick det intravenöst också (nytt stick) före röntgen. Sedan upp till akuten igen. Jodå,hade både korsordstidning och bok med mig. Men väntan blev lång.Hade inte fått något i magen sedan halv fyra på morgonen och klockan blev halv-sex innan jag fick äta de obligatoriska limpmackorna med ost på.
Sedan kom läkaren och berättade att allt såg normalt ut. Underbara ord. Så nu ska jag äta vätskedrivande medicin ett tag - och titta på mina numera blåfärgade armar. Fick åka taxi hem. Var hemma 19.30!Lång dags färd blev det - men det slutade ju bra!

Nej

jag kan inte börja jobba denna vecka. Är ganska "bombad" i benen. Fortsätter dock att cykla några ggr om dagen på motionscykeln. Väntar på läkarbesök,men det drar ut på tiden - de är sjuka!

Är väl dags för en liten rapport igen

Egentligen är det inget nytt att orda om. Fortfarande mycket vinglig och ingen ork i benen. Men nu börjar den eländiga isen att försvinna från vägarna så kanske man åtminstone kan försöka att ta sig ut. Något konstigt är det för tillfället i alla fall med min lekamen - men snart är det läkarbesök igen, det kanske löser mysteriet?