Kortisonknapraren

I går var jag inne för en ny behandling. Sköterskan som stack mig, var så duktig så att jag troligen slipper ett nytt stort blåmärke i armen. Det tackar vi för. Träffade överläkaren som gav mig tillåtelse att trappa ner på kortisonkuren. Tänk - om några veckor så slipper man kanske se ut som en gummiboll i ansiktet och magens omfång kanske blir nästan normal. Du goda tanke!

Hon kunde inte heller se att tumörerna hade spridit sig - men peppar, peppar man får vänta på domen efter nästa behandling då skiktröntgen skall tas.

Före behandingen var jag ganska deppad. Benen är som spagetti, svårt att gå, ingen kondition m m. Men det ska vi fixa med hjälp av sjukgymnast.
Nu är det bara några dagar kvar tills kräftpremiären, då skal jag ro så att åtminstone armarna får lite motstånd. Vi hörs!

Kunskapskanalen

Det är en kanal som jag ibland tittar på. Zappade lite med fjärrkontrollen igår och vad var på tapeten? Jo en talk-show om cancer. Sån't tittar man inte kanske inte på om man är frisk men för mig blev det alltså riktigt intressant. Reportern ville veta hur allt gick till så hon åkte till Karolinska för att få en inblick. Hon fick se strålningsapparaterna och cellgiftsbehandlingsrummet. Ett kalt rum, med säng och dropp. Då tänker jag på Linköping. När jag var inne på min första strålbehandling för huvudet, så tog personalen ett kort på mig. Varför? För att de skulle känna igen mig. Sedan hämtade de mig varje gång i väntrummet med tilltalsnamn. En mycket "välkomnande" gest. Cellgiftsbehandlingen sker i ett "kollektivt rum". Kaffe, kakor, massor av veckotidningar och rätt så sköna fotöljer. Man kan prata med sina olycksbröder om man vill. Behandlingen tar ca 30 min och då tycker jag i alla fall att tiden går fortare.
Skillnad på ställe?

Reklam-TV

I går såg jag åter igen ett av dessa fantastiska reklaminslag. Det handlade om en Frisör-guru från Frankrike som nu släpper sitt egna, hemliga recept på shampoo till "gemene man". Det ger ett skinande blankt, tjockt hår.
Undrar om man skulle prova det? Sedan kunde man ju också stämma honom för falsk marknadsföring ....

Ja, så var det då di' små liven

Skulle hjälpa Thord att mata valparna. Står framför skålarna i shorts. Valparna klänger naturligtvis på benen. Känner något varmt och det forsar blod ur rivmärkena. Så kan det bli när man tar sprutor mot proppar! Fram med bandage. Snart ser man ut som en mumie. Men det är världsliga ting, eller....

Skriv gärna till mig

Man behöver inte skapa sig ett inloggningsnamn utan kan vara anonym. Skriv i stället ditt namn i textrutan så kommer det med! Ha det bra så länge.
Idag skall jag iväg och ta nya prover som leder till nya blåmärken ...

Det är svårt

när man inte har kontroll över sin egen kropp. Efter andra behandlingen tycker jag benen bär allt sämre. Det är svårt att gå uppför trappor. Men armarna är i behåll även om de också börjar ta stryk. Var ute och rodde i helgen igen. Känns jättebra att åtminstone kunna göra något. Jo, man kan skicka mig med enklare bud - men jag vill ut och gå!!

Mat

Nu har jag alltså kommit till det stadiet då maten växer i munnen. I den förträffliga lilla broschyren om cancer som jag fick, står det ungefär så här. Skit i den maten och ät något som du verkligen gillar.
Iväg till affären och köpte kammusslor, räkor, tigerräkor (ekologiska naturligtvis). Kostade naturligtvis massor - men gott blev det. Dagen efter Crepes med Creme Fraiche och räkor. Sedan ugnsbakad gädda med pepparrotssås. Undrar när gälarna skall växa ut? OK, idag blev det omelett med kassler till lunch - det gick också ner