Kortisonknapraren

I går var jag inne för en ny behandling. Sköterskan som stack mig, var så duktig så att jag troligen slipper ett nytt stort blåmärke i armen. Det tackar vi för. Träffade överläkaren som gav mig tillåtelse att trappa ner på kortisonkuren. Tänk - om några veckor så slipper man kanske se ut som en gummiboll i ansiktet och magens omfång kanske blir nästan normal. Du goda tanke!

Hon kunde inte heller se att tumörerna hade spridit sig - men peppar, peppar man får vänta på domen efter nästa behandling då skiktröntgen skall tas.

Före behandingen var jag ganska deppad. Benen är som spagetti, svårt att gå, ingen kondition m m. Men det ska vi fixa med hjälp av sjukgymnast.
Nu är det bara några dagar kvar tills kräftpremiären, då skal jag ro så att åtminstone armarna får lite motstånd. Vi hörs!