onsdag 21 juli 2010
Ja, så var det då di' små liven
Skulle hjälpa Thord att mata valparna. Står framför skålarna i shorts. Valparna klänger naturligtvis på benen. Känner något varmt och det forsar blod ur rivmärkena. Så kan det bli när man tar sprutor mot proppar! Fram med bandage. Snart ser man ut som en mumie. Men det är världsliga ting, eller....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja du ska då råka ut för allt.. och även prova på o vara mumie.. Vilket som gör dej skörast, sprutorna eller cellgifterna vet jag inte, kanske både och. Du varierar ju ditt utseenden, så det blir ju kanske en överraskning för Tord också.. hihi.. Kan berätta att Valsa var med husse till Kosta i går själv i bilen därbak.. Neha är ju alltid med annars..Han skulle kolla viltåkrarna och Valsa skulle få vara med kopplad i skogen som hon ska jag i sen. De första 3-4 milen ylade hon därbak, inte van vid att sitta ensam där bak. Ja så kan det bli när inte "storasyster" är med hela tiden.. Men sen i höst blir det nog annat ljud i skällan på den lilla Valsa. kramizar Barbro
SvaraRaderaTjena Ulla.
SvaraRaderaDet där med blodförtunnande är inte så kul direkt, hade samma problem för 2 år sedan när jag fick min diagnos. Fragmin antar jag?
Hur som helst.
Är ni kvar i stugan eller har ni återvänt hem?
Vi får höras av via mail eller telefon.
Hälsa Thord så gott.