tisdag 6 juli 2010

Nu har det gått snart tre veckor

och dags för en ny behandling i övermorgon. Hur har det då varit? Jo det kunde varit bättre kan jag ju säga.

Har fortfarande en fruktansvärd tinnitus, men är inte särskilt snurrig i huvudet. Däremot har jag "sockerdricka" i benen. Jag som kanske gått 2-3 mi i veckan har svårt att gå uppför trappor och får se mig för nerför. Hade samma symptom när jag fick TBE:n så hoppas de går över. Det är inte kul att vara beroende hela tiden - men skam den som ger sig!

2 kommentarer:

  1. Sockerdricka i benen... tillåt mej att skratta.. jag kallade det ett jäkla lemmeltåg som hade gatlopp genom ben och hela kroppen, med ofrivilliga spasmer i benen.. men det är säkert samma biverkning vi menar.. Jag hade det när jag fick cellgiftbehandlingarna och hade ju även kortison samtidigt då när jag fick behandlingen och sen när jag fick övergå till Herceptindroppsbehandklingen så fick jag även då kortison och det jäkla lemmlarna hade sitt rejs då också.. känner än i dag av lemmlarna men idag lägger jag benen på spikmattan och då lindrar det.. Men du kanske inte kan använda spikmatta nu, då huden blir känsligare av cellgifterna, så vill du prova måste du fråga på onkologen först om det är ok. Styrkekramar från Valsas matte, paddan Barbro

    SvaraRadera
  2. Barbro Nordqvist23 juli 2010 kl. 11:11

    Nej spikmatta kan du defenitift inte använda nu när du tar sprutorna..

    men jag kom på en grej angående din sockerdricka i benen och mitt lemmeltåg...
    Efter en sån natt med ett sånt lemmeltågs framrusande i kroppen under natten, vaknade jag vissa mornar och det var helt stilla o "tyst" innuti kroppen. Vilken ljuvlig morgon.. då kunde jag ligga kvar en lång stund o bara njuta av stillheten o lugnet som kroppen fått en stund. (känner ännu av detta lemmeltåg, framförallt om jag stressat, och kan då känna detta lugn vissa mornar)Kram Barbro

    SvaraRadera